Liksom Lärkesholm, som förvärvades av baron von Liewen och förvandlades till en blomstrande egendom, utförligt beskriven i Linnes Skånska resa 1749, reste sig Åsljunga by ur askan och gårdarna förefaller ha blivit attraktiva egendomar.

Fram till denna tid hade en av gårdarna i Åsljunga även fungerat som gästgivaregård.

En av de mera kända ägarna av Åsljunga nr 6 - sedermera Kaptensgården - i början av 1800-talet var Gustaf Adolf Möller (1803-1869), som var kronolänsman i Örkelljunga distrikt mellan 1823 och 1845. I hans äktenskap med Anna Beata Ahlström föddes inte mindre än sju barn innan familjen flyttade till Höja.

På den unge kronolänsmannens begäran den 19 oktober 1825 utfördes laga skifte av Åsljunga by, vilket slutfördes 1829. Länsmannen fick kvarboenderätt och inägorna samlade på halvön utmed sjön i Södre Vång samt tre utmarksskiften. Av dessa låg ett mellan Åsljungasjön och Hjälmsjön, ett vid nuvarande Åsljungagården samt ett vid Jällasjön, som då

ännu inte var utdikad. Skifteskartan visar att Åsljunga nr 6 var en fyrlängad gård. Tack vare att kronolänsman Möller lät brandförsäkra den i Brandförsäkringsverket 1831 äger vi en ganska god be­skrivning av gårdens utseende vid denna tid (refererad i den nyutkomna skriften om bebyggelsen i Åsljunga). Mangårds- byggnaden var uppförd 1825 på stenfot av brädfodrad furubåle med halmtak. I byggnaden fanns 1 sal, 5 rum, 1 visthus, kök och 3 garderober. Alla rum var tapetserade och målade. Samma år uppfördes stallängan och fyra år senare fähuset. Huggehuset och bränneriet var uppförda 1826.

Det är ovisst hur länge G. A. Möller själv satt på sin gård. Innan skiftet avslutades 1829 hade han köpt hälften av Åsljunga nr 2 och på Åsljunga nr 6 finner man 1828 regements­kvartermästaren Orup och dennes familj.

Till de namnkunnigaste av dem som bott på Åsljunga nr 6 hör översten Gustaf Gustafschöld som enligt husförhörs­längden ägde gården 1842. Ätten härstammar från Övre Ulleruds socken i Värmland och fadern, översten Abraham Hellichius, var kommendant i Kristianstad under tiden för Gustav III:s statskupp 1772. Han ställde sig på konungens sida och blev för sina förtjänsters skull adlad samma år med namnet Gustafschiöld. Gustaf Gustafschöld, som föddes den 27 augusti 1777, gjorde karriär som officer och fick överstes avsked 1810. Den 20 februari 1815 ingick han äktenskap på Lunnaberga i Vrigstads socken med stiftsjungfrun Ellisabeth Charlotta Aurora Adlerbjelke (1791-1888). Makarna fick 1816 sonen Gustaf Abraham Johan som 1851 blev kapten vid Norra Skånska infanteriregementet. I folkets minne framstår Gustaf Gustafschöld inte som någon särskilt populär person. "Byborna påstodo, att han var i förbund med pocker. Det kom alltid så mycket främmande nattetid till honom, och det märktes tydligt av vad slag det var, för det lyste eld ur hjulnaven" heter det i en uppteckning (Bringeus, Folkmin­nen från Örkelljungatrakten,1953, s. 86).

Gustaf Gustafschöld avled den 2 augusti 1843 och ett järnkors utmärker hans gravplats bakom absiden på Gamla kyrkogården i Örkelljunga. Hans maka flyttade 1845 till Ö. Spång och senare till sin son som nu ägde Lunnaberga i Vrigstad.

En senare ägare av gården var smeden Sven Pettersson, som var född i Ringarp i Örkelljunga socken. Gården gick därefter i arv till sonen Johannes Jönsson (1822-1907) och det var av honom som sjökapten Gustaf Nilsson förvärvade den år 1893. Jönsson och hans danskfödda hustru Petricia Pettersson (1822-1898) bodde kvar i ett hus på Åsljunga nr 6 till sin död.

Gustaf Nilsson som ägare av Kaptensgården

Gustaf Nilsson återvände 40 år gammal till sin hembygd. Varför han slog sig ner i Åsljunga är inte helt klart. En starkt bidragande orsak var likväl säkert att järnvägen höll på att byggas just vid denna tid. Den öppnades för allmän trafik den 15 januari 1894. En av de främsta anledningarna till järnvägens tillkomst var behovet av en bekväm transportled för timmer från Småland och norra Skånes inland. Som befälhavare på flera fraktskepp har Gustaf Nilsson säkert insett att det fanns pengar att tjäna på en skogsegendom som låg nära järnvägen. Den gamla kronolänsmansgården som uppförts av G.A. Möller hade uppenbarligen tjänat ut när Gustaf Nilsson tillträdde, varför han omgående fick gå i författning med nybyggnader.

Enligt handlingar i Brand­ försäkringsverket uppfördes ladugården 1896 av träplank under pappklätt brädtak. Samma år uppfördes en loge, liksom ladugården rödfärgad. Boningshuset tillkom 1897 och var brädklätt med papptak och oljemålat. Slutligen upp­ fördes ett brygghus 1906.

Någon jordbrukare var Gustaf Nilsson emellertid inte och han synes ha skött gården med hjälp av tjänstefolk. Han förefaller inte heller ha haft någon större kontakt med ortsborna utan förblev i mångt och mycket en enstöring, där han gick iförd sin gula väst på Kaptensgården. I början av 1920-talet genomfördes en sänkning av Åsljungasjön i avsikt att vinna mera åkermark. Vinsterna blev marginella och till dem som motsatte sig sjösänkningen hörde Gustaf Nilsson. Om någon tjänade på sjösänkningen så var det likväl han. Detta kan ha bidragit till att han aldrig blev riktigt accepterad i Åsljunga.

Gustaf Nilsson var bosatt på Kaptensgården till sin död den 30 april 1930.

" Utdrag ur boken " Sjökapten Gustaf Nilsson och hans stiftelse" utgiven 1990 och finns att tillgå hos Örkelljunga hembygdsförening."